Smaka Sverige

KRAV är en av de mest välkända märkningarna. Foto: Claudio Bresciani/TT

Rik flora av märkningar

Livsmedel och jordbruksprodukter saluförs i dag med en rad olika märkningar. Det kan t.ex. handla om varumärken, certifieringar och så kallade egendeklarerade kvalitetsmärkningar. I de två sista kategorierna återfinns märkningar som refererar till miljöpåverkan(1), anspelar på kvalitet(2), betonar etiska värderingar(3) eller framhåller produktens gynnsamma effekt för hälsan.(4)

Det finns med andra ord en rik flora av märkningar som både producent och konsument måste känna till och förstå innebörden av för att märkningarna skall ha någon betydelse för marknadsföringen av produkten och fylla sin funktion som konsumentupplysning.

Certifiering en garanti

Syftet med certifieringen är att garantera att en produkt eller en produktionsmetod uppfyller kraven enligt fastställda specifikationer. Att så är fallet kontrolleras av tredje part. En certifiering måste därför utföras av ett organ som är fristående från producenten. För att visa att produkten eller produktionsmetoden är certifierad används olika logotyper.

Inom EU användes 2010 fler än 440 olika certifieringssystem för jordbruksprodukter och livsmedel.(5) Antalet visade en dramatisk ökning under åren före den aktuella mätningen. Certifieringarna omfattade olika steg i produktionskedjan, från produktionen av råvarorna till försäljningen av den slutliga produkten.

I Sverige förekom enligt samma kartläggning nio olika certifieringssystem för jordbruksprodukter och livsmedel.(6) Samtliga omfattade flera olika produktkategorier och policyområden. Av dessa märkningar var KRAV det mest välkända.(7) Även Rättvisemärkt, Slow food och Svenskt Sigill tillhör denna kategori liksom EU:s kvalitetsmärkningar, skyddad ursprungsbeteckning, SUB, skyddad geografisk beteckning, SGB, och garanterad traditionell specialitet, GTS.

Egendeklarerade kvalitetsmärkningar

Förutom certifieringssystemen förekommer ett stort antal system för egendeklarerade kvalitetsmärkningar av jordbruksprodukter och livsmedel.  Även dessa visas med olika logotyper som ofta är registrerade varumärken. Till skillnad från certifieringar kontrolleras inte de kvalitativa egenskaper som märkningarna söker förmedla av tredje part. Det fins därför inte någon oberoende kontroll av att produkten håller de utlovade egenskaperna. Till kategorin egendeklarerade kvalitetsmärkningar hör bland annat Nyckelhålsmärkning (8) samt många av de stora livsmedelskedjornas egna ”kvalitetsmärkningar”.

Ursprungsbeteckning (9)

Den definition av ursprungsbeteckning och geografisk beteckning som används av EU för jordbruksprodukter och livsmedel räknas till en kategori som med ett gemensamt namn kallas geografiska indikationer. En geografisk indikation kan sägas vara en beteckning som garanterar att produkten kommer från en bestämd geografisk region. Den indikerar dessutom att produkten och produktionsmetoden uppfyller en rad krav och regler vilka preciserats i en produktspecifktion.

Geografiska indikationer används inte enbart inom jordbruks- och livsmedelssektorerna utan kan tillämpas på ett brett register av produkter från hantverks- till industriprodukter.

Bland de geografiska indikationerna finns en speciell grupp kallad ursprungsbeteckningar (Appellation d’Origine). Innebörden i begreppet ursprungsbeteckning definierades i Lissabonfördraget 1958. Med ursprungsbeteckning avses en geografisk beteckning, det vill säga ett namn på ett land, en region eller en ort, som används för att visa att en produkt kommer från detta geografiska område och där produktens kvalitet uteslutande eller huvudsakligen är beroende av den geografiska regionens naturliga och mänskliga faktorer. Definitionen av ursprungsbeteckning är alltså i stort sett identisk med definitionen av geografiska indikationer.

Mångtusenårig tradition

Traditionen att använda geografiska namn som identitetsmarkörer för att urskilja en specifik producent och/eller en produkt med specifika egenskaper kan spåras mer än 5000 år bakåt i tiden. Redan i det gamla Egypten (3000 – 2800 f.Kr.) märktes de kärl med vin som förvarades i faraons källare med bland annat årgång, ursprungsplats och producentens namn.

Även i antikens Grekland och Rom var det vanligt med geografiska beteckningar som kvalitetsmarkeringar som identifierade olika producenter av marmor, lergods, bildstoder och friser samt viner. Produkternas kvalitet var dels beroende av kvaliteten hos råvarorna - de lokala druvsorterna, marmorn m.m. - och dels av den lokala hantverksskickligheten. I allmänhet bar de olika produkterna symboler som visade vem som tillverkat dem.

Användningen av geografiska indikationer är fortfarande utbredd i Europa. Det har förmodligen även varit vanligt i Sverige. Att vi fortfarande förknippar produktnamn med geografisk anknytning som markörer för kvalitet och tradition utnyttjas i dag av de stora livsmedelsföretagen även om deras produkter sällan har någon koppling till den geografiska plats som anges i produktnamnet.

Ursprungsbeteckning kontra varumärke

Ursprungsbeteckningar skiljer sig på några avgörande punkter från varumärken. Ursprungsbeteckningar, och geografiska indikationer i allmänhet, är direkt kopplade till en definierad geografisk plats. Produkten måste också produceras i detta område då platsen ger produkten dess specifika egenskaper. Det innebär att produktionen inte kan flyttas från den plats som anges i ursprungsbeteckningen.

Varumärken saknar denna koppling mellan produkt och produktionsplats. De är därmed fritt rörliga och kan, tillsammans med produktionen, flyttas till vilken annan geografisk plats som helst utan att varumärket påverkas.

Geografiska indikationer är till skillnad från varumärken kollektiva rättigheter som kan användas av samtliga producenter av den aktuella produkten som är verksamma inom den avgränsade geografiska region som anges i ursprungsbeteckningen. Villkoret är att de respekterar och uppfyller produktspecifikationens krav på både produkt och produktionsmetod. Att så sker kontrolleras av en separat organisation. Det krävs alltså kontroll genom tredje part av att produktspecifikationerna uppfylls. Genom dessa krav blir ursprungsbeteckningar mycket starka kvalitetscertifieringar.

En ursprungsbeteckning gäller så länge produkten existerar och produceras enligt de överenskomna specifikationerna.

Ursprungsmärkning visar annat

Ursprungsbeteckning skall inte förväxlas med ursprungsmärkning. En ursprungsmärkning hänvisar till ett land till exempel ”Made in Sweden”. En ursprungsmärkning vill också förmedla kvalitet genom att anspela på våra förväntningar om att en produkt från ett visst land skall hålla högre kvalitet än motsvarande produkt från ett annat land oavsett vem producenten är.

Källor

  1. Bra miljöval, Miljömärkt, KRAV, Änglamark, FSC - och MSC -märkning m.fl..
  2. Slow Food, Sigill, Äkta vara m.fl.         
  3. Rättvisemärkt.
  4. Nyckelhålsmärkning, Astma och allergimärkning m.fl.       
  5. Meddelande från kommissionen – EU:s riktlinjer för bästa metoder när det gäller frivilliga certifieringssystem för jordbruksprodukter och livsmede. Europeiska unionens officiella tidning C 341/5.
  6. Inventory of certification schemes for agricultural products and foodstuffs marketed in the EU Member States. Data aggregations.  Areté.
  7. YouGov, 2011: Food & Health 2011- Sverige.
  8. Livsmedelverket definierar reglerna för nyckelhålsmärkningen men det saknas kontroll genom tredjepart även om efterlevnaden kan kontrolleras av t.ex. kommunernas hälsoinspektörer. Nyckelhålsmärkningen är lika känd bland konsumenterna som KRAV-märkningen (YouGov, 2011: Food & Health 2011- Sverige).
  9. Nygård, O. & Wramner, P. 2012: Terroir – ett nyckelbegrepp för att ge lokalproducerade livsmedel geografisk identitet. http://sh.diva-portal.org/smash/get/diva2:604284/FULLTEXT01.pdf (2015-01-15).

Uppdaterad 30 januari 2015

Kommentarer
Lämna en kommentar
Lämna en kommentar