Smaka Sverige

Ängs- och betesmarksväxter. Foto: Jordbruksverket

Ängs- och betesmarks­växter

Före skiftesreformerna och även långt därefter har djuren främst fötts upp på vad som fanns på naturbetesmarkerna och ängarna.

Ängarna har vanligen legat närmare bostaden och används för vinterfoder och efterbete men man har inte sått eller gödslat dessa utan de har utvecklat sin flora efter de arter som fanns i omgivningen och påverkats av det ständiga näringsuttaget. Även naturbetesmarkerna har främst påverkats av naturens förutsättningar och vilka djur som har betat där. Under 1900-talet ersattes mycket av fodret från dessa av odlat foder på åkern, dels i form av foderrotfrukter men också som gräs och klövervall (eller andra arter) med sammansättningar som är mer enhetligt över hela landet.

Om smaken på mjölkprodukter och kött påverkas av vad djuren äter så skulle det kunna betyda att den lokala floran på en naturbetesmark eller äng kan ge en genuin prägel åt de djur som betar där eller får hö från ängarna.

Källor

  • Tunón, Håkan, Börge Pettersson och Mattias Iwarsson, 2005. Människan och floran. Etnobiologi i Sverige 2.
  • Höök, Kristina, 1998. Skötselhandbok för gårdens natur- och kulturvärden.

Uppdaterad 23 januari 2015

Lämna en kommentar
Lämna en kommentar