Smaka Sverige

På 1500 och 1600-talet fördes många nya sorter in i Sverige. Bland annat rödbetor, morot och palsternacka. Foto: Jenny Lindberg

Köksväxter

Köksväxter är mer beroende av skötsel, gödsel och vatten än jordbruksgrödorna. De är med andra ord mer arbetsintensiva och ofta skapar man odlingsbetingelserna genom särskilda skydd.

Köksväxter har ofta odlats nära huset och där har man kunnat hitta gynnsamma mikroklimat som skiljer sig från omgivningen. I Norden har vi före 1850-talet inte haft en omfattande köksväxtodling även om den förekommit.

Köksväxtodlingen är betydligt äldre än man tidigare trott och odling förekom långt innan klostren. Arkeologiska fynd talar för detta. Det som kallas för kålgårdar, lökgårdar och kvannegårdar fanns under medeltiden ofta i städerna även om de med all säkerhet fanns på landsbygden också. I städerna fanns brist på utrymme men gott om gödsel vilket passade den intensivare köksväxtodlingen. Kunskapen om odling och fröerna spreds via handelsmännen. Man odlade främst olika kålväxter, bladväxter och lök. Kål var först bladkål och vitkål, löken var främst ramslök och annan vild lök. Kvanne är en av de växter man odlade men som har försvunnit som grönsak idag.

På 1500 och 1600-talet i Sverige odlade adeln och prästerskapet större odlingar på landsbygden. Många nya arter fördes in i landet och odlingen var i dessa miljöer väl utvecklad. Till exempel fanns det rödbetor, morot, palsternacka, blomkål, kålrabbi, gurka, melon och sallad av olika slag.

Under samma tid började man också odla ärter som köksväxt. Även många av de sorter som kommer från Amerika spreds. För många arter var man beroende av inköpt frö från andra delar av Europa. Bönderna hade däremot betydligt färre och mindre odlingar. Köksväxterna behövde mer tillsyn och därmed en bättre placering än åkergrödorna. Tomterna hade en juridisk storlek och där skulle alla gårdens byggnader få plats. I den mån köksväxtodling förekom hade byarna en gemensam kålgård eller så kunde varje gård avsätta en bit av åkern, antingen på trädan eller i direkt anslutning till tomterna.

På 1700-talet propagerades för köksväxtodling av bland annat Lantbruksakademien, men det stora genomslaget hos bönderna kom efter skiftesreformerna då varje gård fick marken samlad och därmed blev mindre beroende av att anpassa odlingen till andra i byn. Odlingen ökade under hela 1800-talet. Man odlade samma odlingar som på 1600-talet men även rotpersilja, haverrötter, scorzonera och rotcikoria. Andra förekommande arter var sparrisärt, olika mållor, nyzeeländsk spenat, syra och isört. Möjligen odlades inte lika mycket paprika, aubergin och tomater, som då hette kärleksäpple. Hemträdgårdsodlingen stod som högst under början av 1900-talet både hos bönder och i villaträdgårdar. De rikare stadsborna hade före 1900-talet ofta tomter utanför städerna som främst hade för avsikt att producera matnyttigheter. I Stockholm kallas dessa för malmgårdar, i Göteborg för landerier.

Från 1800-talet fram till 1960-talet var det vanligt med handelsträdgårdar runt städerna för att enkelt förse dem med färska grönsaker. Placeringen var också beroende på ett utbyte av gödsel med städerna. Det fanns ett utbyggt system för att återfå organiskt avfall och latrin från städernas utedass. Under 1960-talet ökade dock avfallsmängden som blev mer blandad med annat avfall och man blev mer orolig för smittspridning. Vattentoaletternas införande innebar också att latrinen försvann.

Den kommersiella köksväxtodlingen ökade fram till 1960-talet medan hemodlingen minskade. Efter 1960-talet minskade även denna på grund av billig import av grönsaker. Intresset för hemodling av egna grönsaker låg som lägst runt 1980.

Sorter av köksväxter

Det är svårt att hitta sorter inom de fröförökade köksväxterna som är genuint svenska. Mycket av det vi odlat har varit gemensamt med norra Europa. Det finns inte någon fullständig förteckning över alla sorters köksväxter som odlats i Sverige. Från 1700-talet och framåt finns frökataloger att utgå ifrån och även en del trädgårdslitteratur. Efter år 1850 ökade försäljningen via kataloger och både antalet fröfirmor och antalet sorter i varje katalog blev fler mot slutet av perioden. Frökatalogerna innehöll ofta också frö och plantförsäljning av fleråriga köksväxter som sparris, rabarber, kronärtskocka/kardon och kryddväxter.

Fröerna i de svenska katalogerna importerades från England, Skottland, Danmark, Tyskland och ibland Frankrike. Fröer såldes via olika affärer, via gårdfarihandel och på marknader men också genom att man skickade efter från katalogerna. Handelsmän och knallar köpte sitt frö från grossister. En stor del av sorterna som fanns på 1800-talet beskrivs mycket bra i The vegetable garden och bilder i katalogerna kom ofta därifrån.

Runt år 1900 ökade svenskproducerat frö, vilket blir ett försäljningsargument. Från denna tid finns också en del sorter i katalogerna som kan räknas som svenska, dock endast bland ett fåtal grödor.

Källor

  • Tunón, Håkan, Börge Pettersson och Mattias Iwarsson, 2005. Människan och floran. Etnobiologi i Sverige 2.
  • Heimdahl Jens, 2010. Barbariska trädgårdsmästare Nya perspektiv på hortikulturen i Sverige framtill 1200-talets slut. Fornvännen: 4
  • Ahrland, Åsa, 2006. Den osynliga handen: trädgårdsmästaren i 1700-talets Sverige.
  • Hansson, Marie och Hansson, Björn, 2002. Köksträdgårdens historia.
  • Diverse frökataloger från 1800-talet och början av 1900-talet.

Uppdaterad 13 januari 2015

Lämna en kommentar
Lämna en kommentar