Smaka Sverige

Älg har jagats länge i Sverige. Foto: Tomas Magnusson/Smålandsbilder

Vilda djur till mat

Jakt på vilda djur har skett utifrån olika synvinklar. Det kan ha varit för pälsen, skinnet, benen, hornen eller för mat. Fiske har bedrivits för mat men också för att få tran. Ibland har skilda djurslag använts för olika ändamål ibland är det samma.

De däggdjur vi främst jagat för mat har varit älg, hjort, rådjur, vildsvin samt hare kanin och bäver. Rådjur var tämligen ovanliga på 1800-talet. Men även ekorre och utter har ätits även om de främst har jagats för skinnet, vilket även gäller för björn. Övriga landlevande däggdjur har nog enbart ätits i nödsituation. Andra däggdjur vi fångat och ätit är säl och val. Främst i Östersjöns skärgård har sälfisket haft betydelse.

Många fåglar, särskilt hönsfåglar, gäss och andfåglar har jagats för mat. Men ytterligare arter har också ätits. Som matfåglar kan räknas fasan, rapphöns, ripa, tjäder, orre, kanadagås, grågås, sädgås, gräsand, bläsand, kricka, ejder, skrak, knipa, alfågel, vigg, duva, morkulla, nötskrika, björktrast, kråka, råka. Insamling av ägg från vilda fåglar har troligen också haft en viss betydelse.

Det är svårt att sammanfatta hur vi använt vilt i mat och under olika tidsperioder. Konsumtionen av viltkött, mest älg och rådjur, bestod runt år 2000 av 2 kg per person och år. Olika arter har utnyttjats olika under olika perioder. På SLUs institution för vilt, fisk och miljö pågår ett projekt om viltet och viltförvaltningens historia. Från detta kan statistik hämtas framöver. Samtidigt har vilt ofta på något sätt reglerats även om detta främst skett utifrån större markägare och i södra Sverige. Där har högviltet, dvs. kronhjort, dovhjort, älg och rådjur, tillhört högreståndspersoner eller kronan medan bönderna vanligen fick jaga småvilt. Numera regleras jakten snarare av tillgång och för naturvårdande åtgärder. Mer om vilt finns på viltmat.nulänk till annan webbplats.

Vi har haft en lång tradition av fiske i landet där sill har haft en särställning. Redan från medeltiden var saltad sill en exportprodukt. Idag tänker vi oss mest sill som inlagd delikatess men den salta sillen (och strömmingen) har varit en viktig del i kosthushållet även i inlandet. Surströmming tänker vi oss som en genuin maträtt men att jäsa fisk är en gammal konserveringsform som förekommit inte bara i Sverige. Idag är det dock en maträtt med mycket tradition och det äldsta belägget i skrift för surströmming är från medeltiden.

Fisk har annars ätits färsk, saltad, jäst eller rökt. Det mesta av vad som funnits både i sjöar och i havet har kunnat tas tillvara. Mer går att läsa på svenskfisk.selänk till annan webbplats

Källa

  • Pettersson, Börge, Ingvar Svanberg och Håkan Tunón (red), 2001. Människan och naturen. Etnobiologi i Sverige. Del 1 

Uppdaterad 13 januari 2015

Dela

Lämna en kommentar
Lämna en kommentar