Beskrivning
Linderödssvinet har i jämförelse med vanliga slaktgrisar i Sverige mer hår och brokig färgteckning. Färgvariationen är stor, men vanligast är svarta fläckar på vitgrå eller brun bottenfärg. Rasen är normalstor. Kroppen är inte lika lång som dagens raser men inte heller lika hoptryckt som vildsvin. Grisen har normalt medelstora, svagt framåtvinklade öron och rakt tryne. Benen är relativt korta, raka och kraftiga. Linderödssvinet uppges växa långsammare och vara härdigare än andra tamgrisraser.
Historia
Grisar stammande från det traditionella skogssvinet minskade kraftigt i antal i takt med att aveln med importerade raser ökade. Kring 1950 fanns endast ett fåtal individer kvar av det brokiga svinet. Några räddades av Skånes djurpark i Höör. Med basen i det bevarande som sedan skedde vid djurparken kunde 1992 en lantras, kallad Linderödssvin, etableras och långsamt börja återuppbyggas.
Geografisk utbredning
Skogssvinets utbredningsområde under medeltiden och fram emot 1900 anses ha varit söder om en tänkt linje Stenungsund–Borås–Kalmar samt på Gotland. Linderödssvin återfinns numera i alla län utom Norrbotten, men med tyngdpunkten i Sveland och Götaland; framförallt i Skåne, Västra Götaland och Kalmar län.
Bevarande
Linderödssvinet bevaras genom Föreningen Landtsvinet som bedriver kontroll av djurens härstamning och för register över djuren i genbanken. Ett avelsmål är att stabilt ha minst 500 djur i genbanken varav minst en tredjedel ska vara galtar. Enligt en inventering utförd 2013 fanns 70 djurhållare och 197 djur anslutna till verksamheten att bevara linderödssvinet.
Marknad
Flera uppfödare säljer köttlådor och charkvaror från egna grisar på gården. Köttet omnämns inte sällan av gourmetkockar som köper råvaran direkt från uppfödare.
Källor
- Hansson, Monica. 2008. Linderödsgrisen – en inventering av populationsstruktur och produktionsnivå. Examensarbete 304/2008, SLU.
- Föreningen Landtsvinet
- Gårdsnära (en söktjänst för att för att hitta närproducerad mat och dryck)
