Smaka Sverige

Svensk myskanka

Myskanka. Foto: Urban Wigert

Kategori

Fjäderfä

Geografisk utbredning

Södra delen av landet







Beskrivning

Svensk myskanka är inte ett samlingsnamn för alla myskankor i landet utan namnet på de äldre stammar som tillvaratogs på 1980-talet och som nu bevaras i genbank. Dessa myskankor är och har alltid varit svarta och/eller vita. Det finns i dag myskankor i Sverige som uppvisar en mängd olika färger och teckningar. Blått kan i några stammar uppträda i stället för svart. De kan variera från nästan enfärgade till helt vita eller nästan vita, ofta brokiga. Skulle andra färger som chokladbrunt, sepia och gult dyka upp måste det ses som ett tecken på sentida inkorsning.

Könsskillnaden är stor. I jämförelse med honan, har hanen en mer utbredd och vårtigare ansiktsmask och väger betydligt mer. Honorna 2,5-3 kg och hanarna fyra till fyra och ett halvt kilo.

Historia

Myskankor fanns i Europa omkring år 1550. De infördes från Sydamerika där de hölls tama av indianerna. Den första absolut säkra uppgiften om myskankor i vårt land finner vi i Linnés skånska resa år 1749. Tidigare har man förutsatt att myskankor visserligen gett avkomma med vanliga ankor, men att dessa bastarder skulle vara sterila. Sentida försök har visat att de kan vara fertila i tillbakakorsning, både med myskankor och vanliga ankor. På 1970-1980 talet importerades stora myskankor från Frankrike och Ungern för köttproduktion.

Geografisk utbredning

Rasen har inget specifikt ursprungsområde i Sverige och finns spridd huvudsakligen i södra delen av landet.

Bevarande

Antalet registrerade djur inom genbanksverksamheten för rasen var år 2012, 57 hanar och 176 honor.

Svensk myskanka bevaras i levande genbanker där avelsmålet är att bevara rasens breda funktion utan att förädla eller förändra den i någon speciell riktning.

Rasen bevaras av Svenska Lanthönsklubben.

Marknad

Intresset av att bevara biologisk mångfald och traditionella svenska husdjursraser är den främsta orsaken till att djuren hålls.

En stor del av avkomman behövs för vidare avel i syfte att öka djurantalet i rasen.

Lantrasankorna är resurssnåla och effektiva i ett självhushåll. De ger både kött och ägg som passar utmärkt i matlagningen.

Källor

Uppdaterad 13 januari 2015