Smaka Sverige

Rova

Rovor. Foto: Svein Solberg

Kategori

Jordbruks­växter

Geografisk utbredning

Odlas i hela landet







Beskrivning

Rovor (Brassica rapa) är en rotfrukt och växer vanligen med roten dels under jord och dels ovanför. Köttet varierar mellan gult och vitt. Färgen på skalet kan ibland vara heltäckande, oftast rött eller gult, eller bara ha färg på nacken. Nacken kan vara grön eller röd. Formen på rovor varierar mellan runda, platta, ovala eller långsträckta.

Sorter

Rova för mat fanns under 1800-talet kvar i trädgården eller i liten skala på åkern. Särskilt har flera rovsorter varit kvar i odling främst i nordvästra Sverige. Dessa rovor är förmodligen mer lika de som odlades för mat på åkern innan skiftesreformen och foderrovornas inträde. En del sådana sorter har hittats och bevarats av Föreningen Sesam och genom Fröuppropet. Främst rör detta de härjedalska skålrovorna. Ska man plocka fram genuina traditionella sorter för Sverige bör det vara bland dessa rovor. Bevarade sorter som finns på genbanken kommer främst från Fröuppropet.

Sortlista

RovaPDF

Odlingshistoria

Rova är en mycket gammal gröda, troligen odlade vi rovor innan vi odlade havre. Det finns inte så mycket skrivet om rovodling men den odlades både på åkern, främst i det skifte där man hade träda, och i kålgårdarna, där sådana fanns. Rovor har också odlats på svedjor. Rovor har haft betydelse som stapelgröda och har förmodligen bidragit mycket till C-vitaminintaget på vintern även om dess betydelse ibland har överdrivits.

Rovor minskade i betydelse som mat när potatisen ökade i odling från sekelskiftet år 1800. Efter 1850-talet flyttade rovorna, när de odlades för mat, helt in i trädgården. Samtidigt ökade odlingarna på åkrar i syfte att producera djurfoder. I köksväxtlandet odlas ofta majrovor som visserligen har släktskap med matrovor från 1800-talet men är en mer utpräglad köksväxt och sorturvalet är gemensamt för hela norra Europa.

Traditionell användning

Rovor åts vanligtvis kokt tillsammans med spannmål eller kött, eller så kunde man mosa dem. Ofta kokades de i köttspad. Rötterna kunde också bakas hela därefter skalas och ätas. Mos användes även i bröd. Även bladen användes både i soppa och i bröd. De har ätits som råkost, men troligen bara direkt från odlingen.

Generellt kan man säga att rovor för mat i allmänhet är mindre och rundare i formen medan de för djurproduktion är mer koniska och större.

Gastronomiska egenskaper

Olika smakprovningar har visat att det finns smakskillnader mellan olika sorter. De har också olika konsistens och köttfärg. Smaktesterna har främst varit enkla och skillnader i smak kan bero på olika odlingsbetingelser.

Nytt framtida bruk

Rovor har sin plats i köksträdgården och de rovor som sparats och kommit fram i Fröuppropet har gjort detta för att de är odlingsvärda.

Källor

  • Arrenius, Johan, 1862. Handbok i svenska jordbruket, del 1.
  • Myrdal, Janken, 1999. Jordbruket under feodalismen 1000-1700. I: Det svenska jordbrukets historia. Janken Myrdal (red.). Band 2.
  • Morell, Mats, 2001. Jordbruket i industrisamhället 1870-1945. I: Myrdal, Janken (red). Det svenska jordbrukets historia. Janken Myrdal (red.). Band 3.
  • McNaughton, I. H., 1995. Swedes and rapes. I: Evolution of crop plants. Smartt, J. & Simmonds, N. W. (red).
  • Keyland, Nils, 1919. Svensk allmogekost. Bidrag till den svenska folkhushållningens historia. Del 1, Vegetabilisk allmogekost
  • Osvald, Hugo, 1959, Åkerns nyttoväxter.
  • Persson, Karin, 2000. Genetic diversity in landraces of rye (Secale cereale L.) and turnip (Brassica rapa L. ssp. rapa) from the Nordic area.

Uppdaterad 23 januari 2015